En del av det jag och Carin har arbetat med i skolan idag! Vi ska sammanfatta en artikel som handlar om hur man ska bemöta personer i akuta kriser!
Bemötandet av människan i akut kris är avgörande för hur krisen genomarbetas. När bearbetningsprocessen påbörjats syftar läkningen till att jaget stärks och förlusten inte känns så dominerande. Som personal har vi i uppdrag att se till att denna process inte bromsas. Den som befinner sig i akut kris saknar ofta hopp om framtiden (Cullberg 1993). I chockfasen måste den drabbade få tillåtelse att regrediera, detta är ett sätt att samla kraft för att så småningom kunna inse verkligheten (Cullberg 2006). Genom omhändertagande åtgärder visar man den chockade att man finns där och att man bryr sig. Med kroppskontakt i form att hålla handen eller att hålla om ger man samma symboliska trygghetsgivande innebörd som de omhändertagande åtgärderna (Cullberg 1992). Målet för all krishantering är enligt (Cullberg 2006) att man stöder den drabbades egna läkningsresurser så att krisen får genomgå en naturligt utveckling och bearbetning.
Den traumatiska krisen drabbar psyket mer plötsligt och totalt, medan en frisk sorgeprocess själv kan fördela sorgearbetet i mindre delar, där varje del skall bearbetas. Detta betyder att en individ som befinner sig i akut kris och därför inte bemästrar den aktuella situationen kan behöva ett mer aktivt och handgripligt omhändertagande än en sörjande som inte befinner sig i kris. En person i kris har tillfälligt förlorat kontrollen över viktiga jagfunktioner och kan kanske behöva hjälp med att fatta beslut, organisera den omedelbara framtiden och även rent fysiskt ta hand om sig själv och andra som är beroende av henne. (Fyhr 1999).
Mycket bra skrivet och förklarat.
SvaraRadera