Vad är adhd?
Bland barn är det inte ovanligt att ha svårt att sitta stilla eller att koncentrera sig. Men för vissa är svårigheterna så stora att de skapar problem i vardagen. Då kan det handla om adhd.Adhd är en diagnos som används för svårigheter inom tre huvudområden. Den som har adhd har svårt att hålla kvar uppmärksamheten, kontrollera sina impulser, vara lagom aktiv.
Problemen vid adhd är så uttalade att de påverkar personens hela livssituation. Exakt hur svårigheterna ser ut varierar genom livet. Till exempel påverkar ålder och uppväxtmiljö hur problemen visar sig. Adhd har mest uppmärksammats hos barn men finns också hos ungdomar och vuxna.Adhd är en förkortning för den engelska benämningen attention deficit/hyperactivity disorder. På svenska brukar det översättas med: "uppmärksamhetsstörning med överaktivitet"
Adhd och damp
En del som har adhd har också problem med motoriken. Det innebär att de har svårt att kontrollera sina kroppsrörelser. De kan också ha perceptuella svårigheter, det vill säga svårt att tolka upplevelser och sinnesintryck.Om man har dessa symtom utöver adhd brukar man, åtminstone i Norden, få diagnosen damp. Förkortningen står för "dysfunktion vad gäller avledbarhet, motorisk kontroll och perception".
Nedsatt funktion i delar av hjärnan
Trots att det pågår mycket och intensiv forskning om hjärnan är mycket fortfarande okänt om hur hjärnan fungerar. Ännu vet inte läkare eller psykologer allt om hur olika beteendeproblem hänger samman med hjärnans funktion. Orsakerna till adhd är därför i dag endast delvis kända.När man har adhd fungerar vissa betydelsefulla hjärnfunktioner inte helt som de ska. Framför allt gäller det funktioner som är viktiga för att man ska kunna organisera och planera sina handlingar. Har man adhd är man i stället ofta impulsiv och handlar direkt så fort en tanke dyker upp.Ett annat exempel på en funktion som kan vara nedsatt vid adhd är förmågan att mobilisera energi och motivation för en uppgift som inte känns spännande eller utmanade. Även om uppgiften är viktig blir det svårt att koncentrera sig. De hjärnfunktioner som inte fungerar bra vid adhd finns framför allt i pannloberna, men också funktioner i hjärnstammen och i lillhjärnan har betydelse.Signalämnen har betydelse, i flera vetenskapliga studier har forskare kunnat visa att människor med adhd har förändringar i hjärnans uppbyggnad, och att vissa delar av hjärnan arbetar på ett avvikande sätt. För att hjärnan ska fungera väl måste nervimpulser snabbt kunna överföras från en nervcell till en annan. De ämnen som ansvarar för att detta sker kallas signalämnen. Varje signalämne har sin speciella betydelse för olika hjärnaktiviteter. De ämnen som är viktigast vid adhd är dopamin och noradrenalin. Om det finns för lite av dem eller om de fungerar dåligt i vissa delar av hjärnan, skapar det problem som är typiska för adhd.
Både ärftlighet och miljö påverkar
När forskare har studerat varför adhd uppstår verkar ärftlighet vara den viktigaste faktorn. Det man ärver är vissa gener som styr uppbyggnaden av hjärnans olika delar och därmed påverkas till exempel hur signalsubstanserna fungerar. Flera gener är inblandade. Forskare har hittat ett par av dem, men dessa gener har bara kunnat förklara en liten del av symtomen.Hjärnans utveckling påverkas förstås också av de upplevelser och erfarenheter som ett barn har under sin uppväxt. Det innebär att både arv och miljö spelar en roll för hur problemen vid adhd visar sig.
Tidiga skador är ibland orsaken
Vissa barn har fått störningar i hjärnans sätt att fungera på grund av komplikationer under fostertiden, vid förlossningen, under första levnadsveckan/veckorna eller under spädbarnstiden. De kan till exempel ha råkat ut för bristande syre- eller näringstillförsel under fostertiden eller fötts mycket för tidigt och haft låg födelsevikt. Fostrets hjärna kan ha drabbats av en infektion eller påverkats av olika gifter. Men skador under foster- och spädbarnstid är en relativt ovanlig orsak till adhd.
Hur vanligt är adhd?
Adhd finns i alla kulturer och i alla sociala skikt. Ett stort antal vetenskapliga undersökningar från olika delar av världen har gjorts. En sammanvägning av resultaten är att ungefär tre till sex av hundra barn i skolåldern har adhd.
Vanligare hos pojkar
Forskningen om barn och ungdomar med adhd har huvudsakligen varit inriktad på pojkar och kunskapen om adhd hos flickor är mindre. Utifrån de studier som finns verkar det vara två till tre gånger vanligare med adhd hos pojkar än hos flickor.Grundproblemen hos flickor med adhd är samma som hos pojkar. Men de visar sig oftare som koncentrationssvårigheter än överaktivitet. Pojkar med adhd har oftare ett beteende som stör andra, medan flickorna har mer inåtvända symtom. Det kan vara dålig självkänsla, nedstämdhet eller olika kroppsliga symtom som ont i magen eller i huvudet.
Viktigt att lära sig leva med symtomen
Många föräldrar som frågat läkare och psykologer om sina barns beteendeproblem fick tidigare lugnande besked om att symtomen vid adhd skulle försvinna under uppväxten. Men aktuell forskning visar att de grundläggande svårigheterna kommer att finnas kvar hos de flesta under hela uppväxten, och hos vissa under hela livet i någon form. Ungefär hälften av dem som har adhd i skolåldern har kvar betydelsefulla symtom även efter tonåren. Andra har mer lindriga symtom som ändå kan ha betydelse, eftersom de påverkar vad man orkar med i arbetslivet och i nära relationer. Det är alltså viktigt att den som har adhd får hjälp och stöd under både barndom och ungdomsår. De måste lära sig att förstå sig själva och att hantera svåra situationer. Det är ändå viktigt att framhålla att en del barn med adhd fungerar bättre i tonåren och sedan som vuxna än de gjort tidigare. De kan ha hittat vägar förbi sina svårigheter och valt skolinriktning och yrke där symtomen inte är till hinder, utan ibland till och med är en tillgång.
En diagnos som ofta väckt diskussion
Det har forskats kring barn med det vi numera kallar adhd sedan hundra år tillbaka. I olika skeden har det under åren diskuterats livligt, framför allt om vad som egentligen är orsaken till problemen. Olika synsätt har ställts mot varandra.Biologiska förklaringar betonar att det är en förändring i hjärnan som orsakar problemen. Det har också tidigare funnits psykologiska förklaringar som nu inte längre gäller, till exempel att problemen beror på föräldrarnas bristande förmåga att vårda sitt barn. I andra skeden har sociala förklaringar betonats, till exempel att beteendeproblem hos barn är en reaktion på pressade omständigheter i familjen och samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar